Vi har i vår strävan att skaffa höns kommit i kontakt med en granne som är konstnär/snickare och har en egen blogg. (www.tunedal.com) Jag har kollat in den och gillar verkligen serierna och hans konspiratoriska saga om konstens urartning.
Men tankeinläggen om utbrändhet och LO tycker jag blir fel, vår granne skriver att utbrändhet beror på att människor inte vågar byta jobb. Han skriver även att det är positivt att LO tappar medlemmar.
Själv arbetar jag som busschaffis, det har jag gjort i 11år. Arbetet har blivit stressigare för varje år, många pallar inte då axlar slits och ryggar skakas sönder. Ska jag då byta till taxi? Jag har jobbarkompisar som gjort det, de får ta stora lån till egen bil och jobba dygnet runt. Vissa kommer tillbaka slokörade sökandes den fasta månadslönen. Men finner att busschaffisar numera anställs per timme, om du är sjuk får du ingen sjuklön. Om du har otur och krockar lite för mycket kan det vara tack och hej.
Nej tackar vet jag ett jobb som man tjänar mycket pengar på, inte jobbar så långa dagar men utvecklas mycket som person på. Det vore kul att vara astronaut, dra iväg ut i rymden och sen sitta och snacka i TV om det. Eller ingenjör, bara bygga de vackraste broarna. Varför inte testköra nya sportbilar i Monaco. Tyvärr kan inte alla i samhället ha dessa grymma jobb.
Jag tror att de flesta traditionella arbetaryrken har blivit mindre trevliga att hålla på med. Samtidigt har nya yrken vuxit fram. Stå ute i vått och torrt och försöka få folk att ta rätt gratistidning. Passar inte det kan man stå i köpcentrum och försöka få folk att byta abonnemang. Självklart kan man jobba med att ringa runt till folk som hatar att man ringer just till dem. Nej tack - telefonjack.
Idag sägs det att folk inte vill ha ett fast jobb, det sägs höra till historien. I skrivande stund är det ju de nyaste av tider, borta är den tid då Sossarna och LO hade ett annat samhällssystem som mål. Löntagarfonder, makten i samhället skulle greppas kollektivt. Visst kan man som individ göra val som gör att man kan få det bättre tex genom att byta jobb. Men utbrändhet är ett samhällsproblem!
Kommunals medlemmar är överrepresenterade i utbrändhet. Nedskärningar i vård och förskola under 80 och 90 talet tror jag kan vara orsaken, de som jobbar tex på ett dagis och får ta hand om dubbelt så många ungar som man gjorde på 70 talet. Men fortfarande vill människor göra ett bra jobb, man känner kanske att man inte räcker till. Att jobba på ett ålderdomshem och se att de gamla och en själv får det sämre varje år. Omorganiseringar bara för sakens skull, finns mitt jobb kvar denna gång? I våras snackade jag med en tant i luckan till föredetta svenskkassaservise i Skogås centrum. Hon sa att alla långsjuka blir uppsagda och vissa friska får följa med till Nordea. Jag föreslog faktiskt att tanterna skulle göra en snygg pengakupp, men jag tror inte det blev nåt av.
Det är nog där den andliga skon klämmer, idag finns inte de kollektiva visionerna. Get rich or die trying, krimminella gäng ökar mycket idag. Satsa på dig själv var en kampanj som pumpades ut från näringslivet med stor framgång för att ändra folks åsikter. De som slet sig fysiskt fördärvade långt innan oss hade en dröm om någonting bättre för sina barn. I dag springer pensionsåldern framåt i snabbare takt än vi åldras. Läsningen i de rosa kuverten muntrar knappast upp. Jag hörde en kille på radio som bara jobbade svart som snickare, reporterna frågade hur det skulle bli med pensionen. “När jag blir så gammal har allt kraschat.”
Människor är individer, men viktigare är att vi är flockdjur. Vi behöver kämpa tillsammans för att må bra. Att LO tappar medlemmar är inget att glädjas åt, de som har finfina jobb högt upp i Arbetarrörelsen kommer alltid att klara sig. Vad rör det dem om missnöjda medlemmar lämnar facket. Vi kommer knappast se dessa lirare stå i lågskor i snöslask med en bunt Metro i näven. Fler borde självklart gå med i LO.
Stanna på era jobb och kämpa tillsammans med era arbetakamrater för att göra jobbet mer lönsamt och stimulerande. Det finns inga genvägar, så länge folk kör sitt eget race kommer bara utvecklingen gå bakåt. Det är bara arbetarna tillsammans som kan lösa upp detta tjyvsamhälle.
Stanna kvar i facket och säg att nu får det vara nog! Lär dig mötesordningen och peta de gamla stötarna om de säger att loppet redan är kört. Utan uppror stannar facket.
Prata även mer med era grannar, underbara människor kan döljas i din omedelbara närhet.
Epilog:
Jag tog en öl på Carmen för nåt år sen. Vid bordet bredvid pratade två snubbar som bodde grannar, de tjivades om i vilken kvartersaffär som var den bästa att handla mat i. Den ena killen sa att personalen var så sur på affär X och att det inte var bra, den andra snubben sa att det är just därför att personalen vågade vara sur som gör affär X är bäst. I den andra affären log alla hela tiden och frågade alltid om man ville ha kvitto.
Mvh. Håkan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar