Om kopparnas betydelse för konsten

Imorse var jag lite sen till jobbet och hann inte njuta av Berits fina smörgåsar och vårt saggiga automatkaffe man vill ju vara typ tio minuter tidig så att såna saker hinns med men icke. Jag hade åtta minuter i Alvik strax efter och gick in på MC-donalds för att ta en frukostmeny ett. Vanemänniska som man är särskilt på morgonen så blir man förvånad och lite stött då hon i kassan erbjuder mig att välja på två koppar som inte ingår men ska ges bort pga att de haft en kampanj innan och inte lyckats krängt dem.

Jag tog den röda men inte så lätt utan jag tvekade länge, den gröna var om möjligt ännu fulare men det var tanken på att ha något hemma som man fått från donken. Jag har funderat hela morgonen på detta och bestämmt mig för att reda ut saken här på denna blogg som ingen läser. Mest till mig själv alltså, jag har inget stavningsprogram och bjuder säkert på en hel del stavfel, håll till godo.

Jag tycker att Kaffekoppar har en unik ställning i hemmet om man jämför med tallrikar, glas och framför allt skedar. De har sin egen historia och alla har sin favorittyp men vad säger koppen om användaren? Jag tänker gå igenom vårat kollektivs kopphistorik och dra en del slutsatser från denna.

Exempel ett:

Dessa är mina favorit koppar, jag och mitt ex Karin samlade dem och hon tog bara med sig kärlekskoppen i serien när vi bröt våra band. Den var rosa och vad jag minns så gick små mumintroll och höll varandra i hand och det var lite moln och så. Den var fin men jag är tacksam att hon bara ville ha den. Min favvo bland dem är den konstiga tingesten som springer och verkar vilja gömma flaskor. En jobbarkompis har Muminpappan som favvo då han blev kallad för det när han körde skolbuss för länge sen. Förövrigt är han från finland och mycket stor till växten. Lilla My och Morran är även de koppar som inte samlar damm när vi får besök. Dock ingens favvo vad jag vet.

Exempel två:

Detta är Pelles favorit, jag tror det var den enda kopp han tog med sig från mor och far då vi flyttade in här. Kanske hade han två från början och en har gått sönder men det är inte viktigt. Det som avslöjar Pelle är den fint rundade formen i kombination med funktionalitet. Jag vet inte vad han avslöjar med det men det är lite myspysigt att veta vilken kopp man ska välja om det handlar om att ta ner en fika bricka till en film. Han tar mycket mjölk i koppen och dricker inte alls om mjölk inte finns. Pelle är en av dem som fixar fikatilltugg i kollektivet. Hans specialitet är en paj där inlagd aprikos, annanas eller mango ingår. Hans tjej Susanna har utvecklat pajbottnen på ett sätt som jag inte har koll på men den har blivit ännu bättre med tiden.

Exempel tre:

Vana kollektivbesökare vet att detta är Egils koppval. Han är den av oss som mest uppskattar fikastunden och att ta fram fel kopp åt honom är lika med döden. Det finns flera olika koppar han dricker ur, det som förenar dem är dess litenhet, dess fina lilla handtag och matchande fat. Han tar bara typ en halv kopp åt gången, kaffet skall vara varmt hela tiden och riskerar att kylas av om hel kopp ihälles. Mjölk och socker använder han inte, kaffet ska vara av Arvid Nordkvisttyp men bara de mörkaste är ok. Kaffet skall vara som kontrast till det söta man äter till, han dricker aldrig bara kaffe utan vi är bortskämda med kladdkakor och olika pajer var dag.

Exempel fyra:

Dessa koppar är mitt sämsta köp, de kommer från en katalansk restaurang i Barcelona och är egentligen ölstop. Jag tycker inte att de funkar som det eftersom man vill se den vackra gula färgen och den imma som bildar droppar med tiden. Konstigt nog så har de blivit Pelles och Susannas favorit tekoppar. De var såklart dyra och verkade som en så bra idé men det känns som om att man kidnappat dem från sin kultur och tagit hem dem som något slags slavar. Jag dricker aldrig något ur dem men tycker att det är kul att andra gör det.

Exempel fem:

Dessa koppar fick jag av farsan och de var mina favvo innan jag upptäckte muminkopparna. Nu är det Peter Stolpes favvo och förut var det lite slagsmål om en av dem var i disken. Peter och Martin är annars lite lika i sitt fikande. Martin köper ett konstigt billighetskaffe som Egil bara dricker under ljudliga protester och då inget annat finns hemma. Martin är en man som gillar stora koppar men som står utan favorit. Det är nästan som om han markerar detta varje gång det ska fikas, det är svårt att peka på något i hans sätt men det ligger i luften, svårt att förklara.

Exempel sex:

Här har vi dagens tvivelaktiga nyförvärv, så MC-donalds så att det inte finns. Men jag undrar varför jag har sånt agg mot den. Har jag förutfattade meningar och aser att det bara är white trash och barnfamiljer som har dessa i köket? Troligen är det så men jag drar mig till minnes att jag hade typ favvokoppar en period som var mycket fulare. Det var så att min Saab 900 som jag köpte av en arbetskamrat blev stulen för länge sen.

Efter ca en månad hittade polisen den och ett gäng kriminella hade kört omkring med den lite som sin egen. Inte genitypen av skråt utan snarare tvärt om. De hade kört av avgasröret och målat om inuti bilen. Kanske för att den inte skulle gå att känna igen, där lyckades dem. Jag hämtade bilen i Farsta och kollade igenom den när jag kom hem. Det låg lite inbrottsverkyg som jag konfiskerade och så var det barnteckningar och två fula gula koppar som jag tog till mitt hjärta. Nu kan de vara bortstädade för att folk inte tycker att de passar in men det är skumt att jag gillar tjyvkopparna men inte denna. Slutsatsen är nog att jag tycker mig vara för fin i kanten för denna kopp som inget ont gjort.

Tack för att du redde ut detta för dig själv, ta dig själv i kragen nu.

Mvh. Håkan