söndag 3 augusti 2008

Dammen

Ja har alltid gillat vatten. När ja va liten klev jag runt i leran och fångade djur, grodor, salamandrar, snokar fiskar och så vidare. Sen just det häftiga i att ha som en liten miniatyrvärld i ett akvarium, ett litet kretslopp som lever och utvecklas.

Nu har jag byggt en damm på radhustomtens baksida. I ena hörnet där det ändå inte växer så mycket.

Som ett skydd om någon skulle ramla ner i dammen har jag byggt ett stopp i trä.

Dammen har tre olika nivåer: en sumprand, en mellannivå och ett djuphål.

Jag har läst att om man har ett djuphål på minst 70 centimeter kan man övervintra fiskar i dammen. Så jag tänkte att när jag ändå håller på så kan ja ju försöka göra den djup. Jag lyckades komma ner 90 centimeter. Men frågan e om det blir nåra fiskar. När ja läste lite mer kom det fram att man behöver en massa utrustning för att det ska funka.


Först skyddsväv och sedan plast. Funkade bättre än jag trodde att få ner det.

Jag borde ju ha gjort beräkningar på hur mycket vatten jag hade i så ja vet va den rymmer, men inte då.


Fackelblomster från Drevviken. Jag hackade loss bitar av sand och lera i vattnet som hölls ihop av rötter som funkade bra som byggstenar för att göra en seriös dammkant.

Vattenklöver som jag haft hemma i flera år och som har frodas. Den kommer från Oplisjön i Hälsingland. Jag köpte också en röd näckros som jag planterade på det djupaste. Jag hämtade Hornsäv i Drevviken också.

Det står över allt att man måste stoppa vattenväxterna i speciella plastkrukor men lera och sedan sand och sten. Men det förklaras inte varför. Hon i affären där vi köpte plasten sa att det behövdes för att annars skulle det bli jätte grumligt. Men ja struntade i råden och tryckte ner speciell näckroslera i botten bara. Man vill ju att växterna ska växa som dom vill.

Jag klippte bort överskottsplasten och grävde ner kanterna. När man läserpå står det att man måste göra kapilärspärrar. Om gräsmattan och vattnet har konktakt kommer vatten kontinuerlig sugas upp.

Det funkar så med mycket man ska göra. Det finns beskrivningar på hur man ska göra men inga resonemang och förklaringar. Sånt gillar jag inte. Vi behandlas vardagligen som uträknade standardmänniskor som ska uppskatta standardlösningar.

För att verkligen kunna göra det vi vill kan vi inte köpa sådant, vi måste förstå principerna bakom, varför vi bör göra si och så, vad som krävs och vilka följderna blir.

För mig känns det ju mer riktigt att man har kontakt mellan vatten och gräsmatta. Resultatet blir att gräsmattan e konstant lite blöt runt där. Men gräset lär ju inte dö för det. Ett annat problem är ju i och för sig att näring från träggården läcker ner i dammen och övergöder den. Men blir det så farligt?

Så länge inte växterna runt dammen fått fart så blir det nog extra lerigt runt kanten men sedan borde det blir bättre och växterna runt dammen fungera som en spärr som suger upp vatten och näring.


Här har jag fixat till kanterna och kört i fler växter. Vattnet är mycket riktigt grummligt och det tog åtskilliga dar innan det klarnade. Förutom att jag inte kör med växtkrukor och kapilärspärrar har jag inte heller någon pump i vattnet som det också sägs att man måste ha. Eftersom jag inte har så mycket växter i dammen kommer alger kunna växa till sig snabbt. Men jag tänker mig att det får bli som det blir. Det coola är ju att dammen är en liten biotop i förändring och utveckling. Eller så går det åt fanders och så får ja skaffa en pump.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Det går nog åt fanders, säger naturvetaren:( Pumpen behövs för att få ner syre i ekosystemet. Utan syre kommer växternas rötter att dö och sen luktar det bara svavelväte och blir en giftig miljö för allt levande. Man får nog bestämma sig för EN grej på en så liten bakgård. Hönsen kommer behöva allt utrymme, även om de är av dvärgras. När det blir kallt i vinter kan de ju inte vara ute alls. Men lycka till! Jag tror det kommer bli bra i slutändan. Hälsar ladybug

Egil Karlow sa...

När det regnar och blåser syresätts vattnet och växterna gör det också.

Nu är näckrosbladen snart uppe vid ytan och de andra vattenväxterna trivs. Men problemen lär uppstå till våren då det ligger en massa löv som inte har brutits ner under vintern. Nerbrytningen förbrukar syre och det bildas nitrit.

Naturen har sin gång.

Som Kristina Lugn säger "man kan inte ta hänsyn till allt som är sant det hinner man helt enkelt inte".

Peace! Egil