Rönnen delar Sverige

Jag har alltid trott att mycket rönnbär betyder en snörik vinter. Du kanske hajar till nu och läser om första meningen. Det beror troligen på var i Sverige du är uppväxt. En tydlig gräns i Sverige är polcirkeln, ovanför den 66,6:e bredgraden finns midnattssol, nedanför finns polcirkeln blir det mörkt även på midsommar. Jag skräder inte orden, jag har upptäckt en ny gräns. En kulturell gräns som skär måhända med en större bredd än polcirkeln men den finns där likväl. Jag har upptäckt Rönngränsen. Den går någonstans mellan Gävle och Sveg i nord/sydlig rikting. Bor du söder om Sveg tror du att mycket rönnbär innebär en snörik vinter. Bor du norr om Sveg tror du tvärt om.

Jag har ringt personer slumpmässigt från Övre Soppero till Borrby som är snudd på så långt upp respektive långt ner i landet man kan komma. Det enda personerna hade gemensamt var att de hette Anna. I Jönköping och Karlstad var folk säkra på sin sak, mycket rönnbär mycket snö. I Gävle hade de hört båda varianterna, i Sveg tog det så att säga stopp. Rönnen kan inte bära både snö och bär ovan Sveg. En tråkig sak är att två grabbar varav en var 17år fick lov att hämta mamma som visste hur det låg till, själva hade de ingen aning om något samband mellan antal bär och snö.

I de södra delarna av landet tror man att djuren sparar rönnbären för att ha dem som en födoreserv då marken är täckt av snö. Skåningar tror att djuren är de som vet hur vintern ska bli, djuren är ansedda som visa. I de norra delarna av landet tror man att träden vet hur vintern blir, träden anses visa. Vi som tror på djuren måste ha en stark tro på solidaritet. En grupp lata sidensvansar i Jönköpings centrala delar tröttnar kanske på att rota runt i halvfrusen lera och börjar sätta i sig rönnbär när ingen ser. Sådant gillas nog inte av skatorna på soptippen en mil bort som försöker ta allt i näringsväg där innan snön och tjälen gör det omöjligt.

De har uppenbarligen hittat ett sätt att leva sida vid sida. De litar på varandra. Någon, kanske den visaste ugglan i skogen har känt på sig att det blir en hård vinter, berättat det för alla andra fåglar.

-Vi gör på det här sättet i år.

I de norra delarna av landet tror man som sagt på träden. Min mamma som bor i Älvdalen, mitt på Rönngränsen har en förklaring som jag tycker är logisk till varför rönnen inte kan bära både snö och bär. Hon tänker att om rönnen lägger stor kraft på att utveckla rönnbär så är grenarna som armar som jobbat hårt. De kan inte hantera tung snö, de går av.

Träd är i regel mångdubbelt äldre än den visaste av tornugglor. Jag kan tänka mig att träden är mer individualistiska, om nu inte träd talar med varandra genom pollen eller viskar meddelanden till insekterna som pollenerar dem. De träd som lyckas spå vintern bäst är de som också får mest avkomma.

I vårt kök har vi en kalender med bondepraktikan, där står inget om rönnbär. Vintern spås bli lite hursomhelst om det regnar en viss dag eller är sol en annan. Vår kalender tror sig förutse tex att om den 29:de juni (Peter, Petra) är mycket varm, blir det istället sträng köld på juldagen. "Är första augustiveckan varm, blir vintern länge vit." I augusti har rönnen blommat för länge sen och har vid det här laget mycket eller lite rönnbär.

Jag tror nämligen personligen att rönnbärens antal avgörs huruvida kalla nätter tar död på de flugor som pollinerar rönnens blommor. Samma sak som avgör ett gott äppelår. Men innan det fanns meterologer i Sverige gjorde folk så gott de kunde för att spå väder. Mordern vetenskap säger att de vita vintrarna snart är ett minne blott. Förra vintern var den snörikaste på flera decennier, då var det supermycket rönnbär och de satt kvar länge. I år var det nästan lika mycket rönnbär, skillnaden mot förra hösten är att nu har fåglarna ätit upp vart enda ett. Jag spår därför en mild vinter, jag tror på djuren.

Mvh. Håkan

(Detta är en gammal krönika som spådde vintern 2010 men den är alltid aktuell.)