Och utnämningarna 2012 blev...

Vi tackar alla som har nominerat och alla som deltog idag. Här följer årets utnämningar: Årets växt: Tätört - Årets fjäril: Makaonfjäril - Årets Träd: Tall - Årets Däggdjur: Grävling - Årets Fågel: Korp. Tack och grattis!

Årets KNP-utnämningar

Nu är det dags för Kollektivet Nyckelpigan att återigen tillkännage vad som blir årets stuff. Detta gör vi nu på långfredagen ute i det vackra naturreservatet Sandemar i Dalarötrakten. Vi kommer att göra detta under lättsamma former ca 14.30, du får gärna komma och ta med picknick-mat som du tycker om.

Kategorierna är:

- Årets däggdjur
- Årets fjäril
- Årets träd
- Årets växt
- Årets fågel

Alla får nominera till alla kategorier, det finns inga dåliga nomineringar. Vilket djur har tex utmärkt sig extra i år? Tänk stort. Utan er skulle vi inte kunna göra detta, ni är bäst!

Ni kan åka kommunalt med buss 839 från Haninge centrum 13.23, det tar ca 20 min sen återstår 10 min fin promenad på stigar och över vackra ängar.

Och du, väl mött!

Rönnen delar Sverige

Jag har alltid trott att mycket rönnbär betyder en snörik vinter. Du kanske hajar till nu och läser om första meningen. Det beror troligen på var i Sverige du är uppväxt. En tydlig gräns i Sverige är polcirkeln, ovanför den 66,6:e bredgraden finns midnattssol, nedanför finns polcirkeln blir det mörkt även på midsommar. Jag skräder inte orden, jag har upptäckt en ny gräns. En kulturell gräns som skär måhända med en större bredd än polcirkeln men den finns där likväl. Jag har upptäckt Rönngränsen. Den går någonstans mellan Gävle och Sveg i nord/sydlig rikting. Bor du söder om Sveg tror du att mycket rönnbär innebär en snörik vinter. Bor du norr om Sveg tror du tvärt om.

Jag har ringt personer slumpmässigt från Övre Soppero till Borrby som är snudd på så långt upp respektive långt ner i landet man kan komma. Det enda personerna hade gemensamt var att de hette Anna. I Jönköping och Karlstad var folk säkra på sin sak, mycket rönnbär mycket snö. I Gävle hade de hört båda varianterna, i Sveg tog det så att säga stopp. Rönnen kan inte bära både snö och bär ovan Sveg. En tråkig sak är att två grabbar varav en var 17år fick lov att hämta mamma som visste hur det låg till, själva hade de ingen aning om något samband mellan antal bär och snö.

I de södra delarna av landet tror man att djuren sparar rönnbären för att ha dem som en födoreserv då marken är täckt av snö. Skåningar tror att djuren är de som vet hur vintern ska bli, djuren är ansedda som visa. I de norra delarna av landet tror man att träden vet hur vintern blir, träden anses visa. Vi som tror på djuren måste ha en stark tro på solidaritet. En grupp lata sidensvansar i Jönköpings centrala delar tröttnar kanske på att rota runt i halvfrusen lera och börjar sätta i sig rönnbär när ingen ser. Sådant gillas nog inte av skatorna på soptippen en mil bort som försöker ta allt i näringsväg där innan snön och tjälen gör det omöjligt.

De har uppenbarligen hittat ett sätt att leva sida vid sida. De litar på varandra. Någon, kanske den visaste ugglan i skogen har känt på sig att det blir en hård vinter, berättat det för alla andra fåglar.

-Vi gör på det här sättet i år.

I de norra delarna av landet tror man som sagt på träden. Min mamma som bor i Älvdalen, mitt på Rönngränsen har en förklaring som jag tycker är logisk till varför rönnen inte kan bära både snö och bär. Hon tänker att om rönnen lägger stor kraft på att utveckla rönnbär så är grenarna som armar som jobbat hårt. De kan inte hantera tung snö, de går av.

Träd är i regel mångdubbelt äldre än den visaste av tornugglor. Jag kan tänka mig att träden är mer individualistiska, om nu inte träd talar med varandra genom pollen eller viskar meddelanden till insekterna som pollenerar dem. De träd som lyckas spå vintern bäst är de som också får mest avkomma.

I vårt kök har vi en kalender med bondepraktikan, där står inget om rönnbär. Vintern spås bli lite hursomhelst om det regnar en viss dag eller är sol en annan. Vår kalender tror sig förutse tex att om den 29:de juni (Peter, Petra) är mycket varm, blir det istället sträng köld på juldagen. "Är första augustiveckan varm, blir vintern länge vit." I augusti har rönnen blommat för länge sen och har vid det här laget mycket eller lite rönnbär.

Jag tror nämligen personligen att rönnbärens antal avgörs huruvida kalla nätter tar död på de flugor som pollinerar rönnens blommor. Samma sak som avgör ett gott äppelår. Men innan det fanns meterologer i Sverige gjorde folk så gott de kunde för att spå väder. Mordern vetenskap säger att de vita vintrarna snart är ett minne blott. Förra vintern var den snörikaste på flera decennier, då var det supermycket rönnbär och de satt kvar länge. I år var det nästan lika mycket rönnbär, skillnaden mot förra hösten är att nu har fåglarna ätit upp vart enda ett. Jag spår därför en mild vinter, jag tror på djuren.

Mvh. Håkan

(Detta är en gammal krönika som spådde vintern 2010 men den är alltid aktuell.)

Vår nya facebookprofilbild.

Resan till Älvdalen

Julfest och femårsjubeleum

Landet är inbäddat i kyla och mörker. Det är utförsäkringar, arbetslöshet och knätofsrasism. Men den 18 december i ett hus i Skogås tänds ljuset för att skingra mörkret.

Det är dags för Kollektivet Nyckelpigans legendariska julfest. I år firar kollektivet dessutom femårsjubileum varför festen kommer att vara extra innehållsrik. Det blir teater, film, konst och musik. Öl, vin, juldrinkar och jultilltugg.

Inträdet är 60 kronor. Öl, vin och drinkar finns till försäljning i vår bar. Du kommer också ha möjlighet att köpa dina julklappar hos oss. Se därför till att ha med ordentligt med kontanter. Bankomat finns i Skogås centrum.

Observera att vi inte kommer att ha någon julmiddag som tidigare år. Devisen är mingel med jultilltugg.

Du tar dig till Skogås med pendeltåg från T-Centralen eller med buss från Farsta centrum.

Allt överskott från festen tillfaller föreningen Socialisten - För marxism i arbetarrörelsen.

En del av en en krönika om rönn som kommer snart i socialisten.

I de norra delarna av landet tror man som sagt på träden. Min mamma som bor i Älvdalen, mitt på Rönngränsen har en förklaring som jag tycker är logisk till varför rönnen inte kan bära både snö och bär. Hon tänker att om rönnen lägger stor kraft på att utveckla rönnbär så är grenarna som armar som jobbat hårt. De kan inte hantera tung snö, de går av. Träd är i regel mångdubbelt äldre än den visaste av tornugglor. Jag kan tänka mig att träden är mer individualistiska, om nu inte träd talar med varandra genom pollen eller viskar meddelanden till insekterna som pollenerar dem. De träd som lyckas spå vintern bäst är de som också får mest avkomma.

Ultimat konst

Den vackraste bowlingaffishen som jag gjort. Den är upplagd här bara för att skryta och för att Roger till vänster på bilden ska kunna se den genom att klicka på en länk. Han är inte så haj på data tror jag :-)

Luukas läser dikt

Poserande höns

Ny diktsamling till folket

Jag skrev ut nummren till sju stycken tryckerier sent igår för att jag hade fått en superidé. Att sälja diktsamlingen på första maj. Det var ju meningen att vi skulle lansera den på julfesten men det föll på att vi inte kunde skriva ut dubbelsidigt på vår skrivare och att vi hade fullt upp med allt. Nu ringde jag kors och tvärs till nummer eniro hävdade ledde till tryckerier. Jag fick första nappet på ett tryckeri med mobilnummer och därav kunde nås kl 07.32. En lite morgonsur snubbe räknade att jag skulle få betala 1500+moms för 50 ex. Ok jag kanske tar 30st då det borde kosta en tusing då inflikade jag glatt. Då lackade han till och sa att det fan var han som skötte räknandet. Ja Ja, det gav ändå en bild av vad det skulle kosta tänkte jag och fortsatte min jakt.

Efter kl åtta började det svaras i telefonerna. Men vissa sysslade inte med att trycka saker, andra hade stängt butiken. Men på ett ställe så kunde de fixa så att det var klart redan idag och priset var samma som hos den sure som sagt att han inte kunde fixa det tills idag utan vara klar först imorgon kväll.

Jag lade fram det som så att en diktsamling måste säljas i första majtåget. Folk behöver skakas om för att se klart, tiden är inne. Det var inget problem för det tryckeri som jag tillslut valde. Jag gjorde en uppskattning på att det handlade om 12 A4 sidor där den yttersta skulle ha ett fint och glansigt papper och färg såklart. Resten sunkigt papper , svart/vitt. Det började gå snett när jag gav dem USP-minnet och det stod att PDF-filen innehöll 56 sidor. Här tänkte jag något i stil med: Fan vad coolt, det är en bok och inget häfte. Nu blir jag utgiven, det ena kommer att leda till det andra.... Jag drog ner antalet häften till 20st. "- Tryck 20, det är en början. Folket förstår."



Vid ett rödlyse nära ICA-Maxi slog verkligheten ner i mig och jag fipplade fram mobilen som har miniräknarfunktion. 1875kr delat med 20 diktsamlingar blir 93.75 kr per ex. Det är hårt att vara poet. Planen var att våran tidskriftsförening Socialisten skulle tjäna pengar på diktsamlingen eftersom vi inte får en spänn från staten.

Köp en bokjävel i första majtåget och sponsra vårens inverkan på mänskligheten.

Eller så kan du beställa en bok och så skickar vi den till dig i ett helt vanligt brev. Men du ska veta att det inte är någon vanlig poesi om röda flaggor och söta katter. Det handlar om tennis, busschaffis-livet och gud. Men mest är det en protest mot alla jävla sex och rasist-sms som folk vidarebefodrar till tex mig. Om man nu tycker att folk från Afrika är korkade eller att kvinnors könsorgan kan jämföras med motorer så kan man väl för fan skriva någonting själv om det.

Köp som sagt en bok för 100kr. Den som du ser på bilden är ett ex som jag fick i julklapp av Egil och jag har haft den med mig på krogen och därav är den luggsliten. Maila på hakan.siljehag@gmail.com och beställ eller förboka ett ex.

Håkans diktarskola, Del 2 Eurytminegation

Välkomna tillbaka för andra delen; Eurytmi-negation. En van googleöversättare kan med hjälp av undermedvetna ord få fram sanningen om sig själv. Man måste träna och ha tur. Använd gärna ord som inte alls finns på Franska, maskinen vet ändå typ.

Nej! Jag är ett felfritt väsen som inte gör fel och ångrar. Jag gör rätt och hoppas på det bästa.

Nej! Jag är en sömlös som gör fel och ångrar sig. Jag gör och hoppas på det bästa.

Nej! Jag är på ett öppet sätt som gör misstag och ångrar sig. Jag gör och hoppas på det bästa.

Nej! Jag är på ett öppet sätt som gör misstag och ångrar sig. Jag gör och hoppas på det bästa.

Non! Je suis un être sans faille qui font le mal et se repentir. Je suis en train de faire et d'espoir pour le mieux.

Non! Je suis d'une manière transparente qui fait des fautes et se repentir. Je fais et d'espérer le meilleur.

Non! Je suis d'une manière transparente qui fait des fautes et se repentir. Je fais et d'espérer le meilleur.

Håkans diktarskola. Del 1, Resistansabstraktion

Om man vill dikta på franska kan man ta hjälp av google:s översättningsfunktion. Man tappar kommatecken men får maskinens hjälp att öka det buddhistiska i meningen tills det planar ut och de översatta meningarna inte förändras mera. Det tillstånd texten har i det slutgiltiga läget döper jag nu till: Resistans-abstraktion. Det är bara det som skiljer oss och djuren från orden och meningarna. Kolla själva:

En gång ville jag se havet, en gång för min egen skull. Men nu vill jag se havet för havets skull.

En gång ville jag se havet en gång för mitt eget intresse. Men nu vill jag se havet av kärlek till havet

En gång ville jag se havet igen för mitt eget intresse. Men nu vill jag se havet av kärlek till havet

En gång ville jag se havet igen för mitt eget intresse. Men nu vill jag se havet av kärlek till havet


Une fois, j'ai voulu voir la mer, une fois pour mon propre intérêt. Mais maintenant je veux voir la mer pour l'amour de la mer.

Une fois, j'ai voulu voir la mer, une fois pour mon propre intérêt. Mais maintenant je veux voir la mer pour l'amour de la mer.

Une fois, j'ai voulu voir la mer à nouveau pour mon propre intérêt. Mais maintenant je veux voir la mer de l'amour pour la mer

Une fois, j'ai voulu voir la mer à nouveau pour mon propre intérêt. Mais maintenant je veux voir la mer de l'amour pour la mer

På begäran kommer här text till låtarna

Vagnbrist blues

Vi har alltid vagnbrist, det nöter ner min själ.
Vi har alltid vagnbrist, snart kör vi med vad som helst.
Det finns inga justa bussar - och trafiken måste ut

--------Tonysolo----------------

Blinkers till vänster, men höger med?
Dörrar som slår - Vad är det du inte förstår?!
Vi har alltid vagnbrist, snart kör vi med vad som helst.
Det finns inga justa bussar - och trafiken måste ut

--------Tonysolo----------------

Smällkallt på vintern, iskalla knän
Elementen på på sommarn, vad är det du inte förstår
Vi har alltid vagnbrist, snart kör vi med vad som helst.
Det finns inga justa bussar - och trafiken den måste ut

Restids blues

Hej då restid, hejsan luffarliv
Hej då restid, hejsan luffarliv
Vi börjar på morron i solna och slutar i Vällingby

Varje avtalsröselse får de en gåva, så vi kan få högre lön
Varje avtalsröselse får de en gåva, så vi kan få högre lön
Nu sålde de restiden vad blir nästa grej?

Vi har hoppat från tuva till tuva - men nu är det samma skit.
Vi har hoppat från tuva till tuva - men nu är det samma skit.
Vi måste fajtas tillbaka men hur fan då?

--------Tonysolo----------------

Vi dränker våra sorger i religionen, trav och smuggelsprit
Vi dränker våra sorger i religionen, trav och smuggelsprit
Mens de dricker årgångsvin och har det fint.

Spellista för Julfesten

Kan fest-teori bli praktik?

Igår hade vi vår första planeringsfika för julfesten, alla våra vackra inre bilder ska nu anta formen praktik. Detta är vad all träning gått ut på, kommer vi att kunna slå eller komma jämsides med de föregående festerna. Vi har ju ambitionen att totaltoppa allt.



Redan igår tjyvstartade jag genom att städa hönshuset och ställa värpredena i en ny ställning. Jag tänker att det ska utmana hönsens invanda mönster, att de ska utvecklas ytterligare. Min hönsbok som jag i kärlek förlagt förklarade att de behöver förändring, nåt nytt ibland.



Vi planerade stora tekniska inköp, vem lagar vad. Finns det nya rätter på julbordet som Martin med sin bakgrund i Borås kan tillföra? Sitter Susanna inne på något nytt från skärgården eller landet Tyskland. Jag blev ansvarig för artister och scenen. Nu är det så att jag sedan vi flyttade in här för snart 5år sen har kännt stor avsky för ett visst innertak. Funktionen är att skyla fjärrvärmerör, det är fult, dåligt gjort och ger en bastukänsla.



Utan att få en direkt tillåtelse har jag idag vidtagit de krafttag som jag så länge har haft i fantasin. Nu är det på väg ner, vi får 30cm högre i tak. Rören har jag tänkt att vira stora glittersnören runt.



Det är skönt att skylla saker på dem som bodde här innan oss, dels var det ett löjligt tak. Men såklart hade de tid att förstöra de skruvskallar som de satte upp reglarna fästa i betongen med. Min ambition som hobbysnickare är att de som kommer efter mig ska stanna upp och beundra på vilket sätt jag löst det ena eller andra. Rykten kommer att cirkulera, växa med tiden till otroliga ibland överdrivna hyllningssånger som kommer gå från land till land.

Men nu har våra förberedelser börjat, vårt TV-rum ska bli en fin fin lokal som kan matcha de toppartister som kommer på festen.

Mvh. Håkan

Om besvär med psykiska problem

Imorse hann jag heller inte med garagefrukosten som jag har som mål att starta dagen med. Min närmaste framtid stod svart på vitt på den ihopvikta lapp jag klämt fast där biljetterna skulle vara då vi hade sånt att bjuda på. Planen låg klar, en frukostlucka siktades vid niotiden om jag köpte grejer i islandstorget under treminuters uppehåll för att sedan förtäras under 18 minuter på 113:s slutstation fint belägen i en vändplan med skogsutsikt. Allt gick fint, man ger sitt inövade leende som erfarenheten skulpterat fram för att väcka känslan av att det är lugnt. Jag tänker mig att det utstrålar: kul att just du åker kollektivt, gå gärna och sätt dig. Inte för mycket, inte för lite.

Allt brukar gå så bra, pulsen ligger fin på gränsen till dvala konstigt nog. Men imorse var det kallt och blåsigt, på en högt belägen hållplats stod en ensam kvinna och väntade. Man glider in för att stanna fint och lugnt lagom nära kanten. Framdörren öppnas och hon står utanför och letar i sin plånbok. Tick tack, sekunderna går och det börjar bli kallt bakom ratten. Gå in och sätt dig kvinna kan man ha tänkt men hon stod kvar. Tiden går och dvalan bryts till surhet. Det som gör saken värre är att när hon väl gått in så halar hon upp en hundralapp. Det händer ibland men man förklarar att det var något år sen man kunde betala på bussen du vet? Hon ber om att få åka ändå och sura jag slänger iväg ett ja ja ljud.

Kanske berodde min surhet på att jag nu hade frukosten i sikte inom 15 minuter. Men redan innan vi kommit till nästa hållplats kom hon fram lättad och visade att hon hade ett färdtjänstkort i snyggt fodral. Sådant kort tror jag man får om man är sjukpensionär. Fortsättningen gick bra och jag hann med att kika in till vår gamla kollegas kiosk och fick med mig macka i plast, kaffe och en risifrutti som efterrätt. När jag lämnade bussen var det en kvinna som frågade mig om när nästa buss gick. Folk tror att man vet sånt, jag sa att det finns en tidtabell i busskuren och där står det alldeles säkert. Konstigt att folk undrar det så ofta.

När jag kom tillbaka för att fortsätta färden så stod hon fortfarande där och såg nu pillemarisk ut. Hon sa att jag borde köpa pytt i panna för då hade jag ju en hel matlåda. Sen sa hon " - Nu ska du komma ihåg vad jag säger, i pytt i panna är det stekt kött, stekt potatis och stekt korv." Jo det låter gott sa jag, men mystisk dam tänkte jag. Hon hakade på och när jag släppte av på sista hållplatsen så vad det bara hon och kvinnan med färdtjänst. Pytt i panna kvinnan tog adjö genom att förklara att de skulle minsann på kurs. Skumt tänkte jag eftersom de suttit långt ifrån varandra och inte snackat ett dugg.

Nu fick jag min frukoststund och mackan var god fast den legat i plast. Risifruttins socker väckte minnen om alla psykiskt sjuka vi skjutsat genom åren. Jag började 97 och vet inte när de slängde ut alla från beckonberga sjukhus. Men jag minns den kille som kallades läppen som satt och sket i busskurer men ändå skulle åka med bara han dragit upp byxorna. Han torkade sig inte och chaffisarna tyckte att det var äckligt att ta med honom. Sen har vi kvinnan som åkte fram och tillbaka mellan solvalla och mariehäll, kort sträcka och tog alltid en evighet på sig för att få upp kortet. Man sa att man visste att hon hade kort men det skulle visas tyckte hon nog för hon sa aldrig nåt och fick fram det till slut. Det känns som hon åkte dygnet runt. Hon luktade inte piss på något sätt men en del gör det och konstigt nog vill de gärna sitta längst fram.

Sen har vi en galen snubbe med ögonlapp som är rasist. Han har gett sig på en kollega från indien ryktas det om. Han blir galen om inte fläktarna är på och takluckorna är öppna. Han andas i en trasa och sparkade en gång till ett par tonåringar som hade fötterna på sätet enligt honom. Då blev jag arg och vägrade köra om han inte höll käften och satt still. När han gick av så gjorde han det karaktäristiska anmälningsförfarandet. Han antecknar bussnummret och säger att han minsann ska anmäla in en.

Det finns ett rykte att en mycket stor och stark psyksjuk kille gick på runt blackebergssjukhus och när han gick bakåt i bussen så satt en stilig kille och läste Svenskan. Då slog han ihjäl honom. Det var mycket länge sen och historien andas klasshat på ett bra sätt tycker jag.

Jag minns när jag var fackligt engagerad på jobbet och min dåvarande chef improviserade lite i rehabarbetet. En medlem hade fått en deprission och själv sökt hjälp på Beckis. Nu var det bra med chaffisen igen och trodde sig må bra av att jobba igen. Det himlades med ögonen och gjordes wash out tecken bakom medlemmens rygg på rehabmötet. Chaffisen skulle galenförklaras genom att kontakt togs med behandlande läkare. Man blir ju förbannade de e klart och det slutade som så att jag tog ut skyddstid under ljudliga chefsprotester och hängde med chaffisen till Beckis.

Psykläkaren hade svårt att veta typ hur normalläget var för chaffisen. Det kunde jag förklara eftersom vi jobbat ihop i tio år. Sen snackade de själva en stund och jag väntade i korridoren. I änden av korridoren pågick ett möte bakom några skärmar. Jag såg inte men hörde vad de talade om. Kanske var det tio stycken patienter eller snarare folk som ville komma och hämta sin medicin. Det var under OS-tider och det gick mycket bra förklarade den som ansvarade för medicinen. Det skulle vara något stort på kvällen sa ansvarsmänniskan. Plötsligt höjdes en grov röst och halvskrek att det förhelvete bara är bröd och skådespel. Alla jävla nedskärningar, varför vill ingen snacka politik? Oj vilken frisk människa tänkte jag som minsann skulle se det där viktiga. Nu jobbar chaffisen fortfarande och gör vad jag vet ett bra jobb.

Man kan ju fråga sig vad det är för samhälle vi har skapat, enligt regelboken skulle jag ha låtit kvinnan med hundringen stå kvar och frysa. Vem vet vad det skulle ha inneburit. Och sen kanske det bara är ett sätt att få mänsklig kontakt genom att fråga om när nästa buss går? Jag har ingen diagnos men det är inte helt normalt att skriva jordens längsta blogginlägg heller. Men jag känner faktiskt ingen som är normal. Lustigt att det var just i Svenskan som Mona Salin bredde ut sig om hur vi ska arbeta längre i framtiden. Alla psyksjuka borde få var sin blogg, när ekonomin tillåter..........

Mvh Håkan

Om kopparnas betydelse för konsten

Imorse var jag lite sen till jobbet och hann inte njuta av Berits fina smörgåsar och vårt saggiga automatkaffe man vill ju vara typ tio minuter tidig så att såna saker hinns med men icke. Jag hade åtta minuter i Alvik strax efter och gick in på MC-donalds för att ta en frukostmeny ett. Vanemänniska som man är särskilt på morgonen så blir man förvånad och lite stött då hon i kassan erbjuder mig att välja på två koppar som inte ingår men ska ges bort pga att de haft en kampanj innan och inte lyckats krängt dem.

Jag tog den röda men inte så lätt utan jag tvekade länge, den gröna var om möjligt ännu fulare men det var tanken på att ha något hemma som man fått från donken. Jag har funderat hela morgonen på detta och bestämmt mig för att reda ut saken här på denna blogg som ingen läser. Mest till mig själv alltså, jag har inget stavningsprogram och bjuder säkert på en hel del stavfel, håll till godo.

Jag tycker att Kaffekoppar har en unik ställning i hemmet om man jämför med tallrikar, glas och framför allt skedar. De har sin egen historia och alla har sin favorittyp men vad säger koppen om användaren? Jag tänker gå igenom vårat kollektivs kopphistorik och dra en del slutsatser från denna.

Exempel ett:

Dessa är mina favorit koppar, jag och mitt ex Karin samlade dem och hon tog bara med sig kärlekskoppen i serien när vi bröt våra band. Den var rosa och vad jag minns så gick små mumintroll och höll varandra i hand och det var lite moln och så. Den var fin men jag är tacksam att hon bara ville ha den. Min favvo bland dem är den konstiga tingesten som springer och verkar vilja gömma flaskor. En jobbarkompis har Muminpappan som favvo då han blev kallad för det när han körde skolbuss för länge sen. Förövrigt är han från finland och mycket stor till växten. Lilla My och Morran är även de koppar som inte samlar damm när vi får besök. Dock ingens favvo vad jag vet.

Exempel två:

Detta är Pelles favorit, jag tror det var den enda kopp han tog med sig från mor och far då vi flyttade in här. Kanske hade han två från början och en har gått sönder men det är inte viktigt. Det som avslöjar Pelle är den fint rundade formen i kombination med funktionalitet. Jag vet inte vad han avslöjar med det men det är lite myspysigt att veta vilken kopp man ska välja om det handlar om att ta ner en fika bricka till en film. Han tar mycket mjölk i koppen och dricker inte alls om mjölk inte finns. Pelle är en av dem som fixar fikatilltugg i kollektivet. Hans specialitet är en paj där inlagd aprikos, annanas eller mango ingår. Hans tjej Susanna har utvecklat pajbottnen på ett sätt som jag inte har koll på men den har blivit ännu bättre med tiden.

Exempel tre:

Vana kollektivbesökare vet att detta är Egils koppval. Han är den av oss som mest uppskattar fikastunden och att ta fram fel kopp åt honom är lika med döden. Det finns flera olika koppar han dricker ur, det som förenar dem är dess litenhet, dess fina lilla handtag och matchande fat. Han tar bara typ en halv kopp åt gången, kaffet skall vara varmt hela tiden och riskerar att kylas av om hel kopp ihälles. Mjölk och socker använder han inte, kaffet ska vara av Arvid Nordkvisttyp men bara de mörkaste är ok. Kaffet skall vara som kontrast till det söta man äter till, han dricker aldrig bara kaffe utan vi är bortskämda med kladdkakor och olika pajer var dag.

Exempel fyra:

Dessa koppar är mitt sämsta köp, de kommer från en katalansk restaurang i Barcelona och är egentligen ölstop. Jag tycker inte att de funkar som det eftersom man vill se den vackra gula färgen och den imma som bildar droppar med tiden. Konstigt nog så har de blivit Pelles och Susannas favorit tekoppar. De var såklart dyra och verkade som en så bra idé men det känns som om att man kidnappat dem från sin kultur och tagit hem dem som något slags slavar. Jag dricker aldrig något ur dem men tycker att det är kul att andra gör det.

Exempel fem:

Dessa koppar fick jag av farsan och de var mina favvo innan jag upptäckte muminkopparna. Nu är det Peter Stolpes favvo och förut var det lite slagsmål om en av dem var i disken. Peter och Martin är annars lite lika i sitt fikande. Martin köper ett konstigt billighetskaffe som Egil bara dricker under ljudliga protester och då inget annat finns hemma. Martin är en man som gillar stora koppar men som står utan favorit. Det är nästan som om han markerar detta varje gång det ska fikas, det är svårt att peka på något i hans sätt men det ligger i luften, svårt att förklara.

Exempel sex:

Här har vi dagens tvivelaktiga nyförvärv, så MC-donalds så att det inte finns. Men jag undrar varför jag har sånt agg mot den. Har jag förutfattade meningar och aser att det bara är white trash och barnfamiljer som har dessa i köket? Troligen är det så men jag drar mig till minnes att jag hade typ favvokoppar en period som var mycket fulare. Det var så att min Saab 900 som jag köpte av en arbetskamrat blev stulen för länge sen.

Efter ca en månad hittade polisen den och ett gäng kriminella hade kört omkring med den lite som sin egen. Inte genitypen av skråt utan snarare tvärt om. De hade kört av avgasröret och målat om inuti bilen. Kanske för att den inte skulle gå att känna igen, där lyckades dem. Jag hämtade bilen i Farsta och kollade igenom den när jag kom hem. Det låg lite inbrottsverkyg som jag konfiskerade och så var det barnteckningar och två fula gula koppar som jag tog till mitt hjärta. Nu kan de vara bortstädade för att folk inte tycker att de passar in men det är skumt att jag gillar tjyvkopparna men inte denna. Slutsatsen är nog att jag tycker mig vara för fin i kanten för denna kopp som inget ont gjort.

Tack för att du redde ut detta för dig själv, ta dig själv i kragen nu.

Mvh. Håkan

Diktsamling

Jag håller på att samanställa den SMS-trafik som gör tennisspelandet extra roligt. Men kommer det att bli bra? Det vore ju kul att ha gett ut en diktsamling men Simons är ju mycket bättre. Livet är absolut ingen tävling säger ju folk. Arbetet har även satts igång för att spåra Jonas Klevbys extrempoetiska inlägg på namninsamlingen till stöd för det sparkade huvudskyddsombudet i Gävle.

Spännande värre och nervöst. Jag blir nervös bara jag ställer mig på vår scen efter det att jag i berusat tillstånd rapp-battlade med Andy som såklart var nykter och ett geni även på det.

Mvh.

Håkan, snart poet och bluessångare.

Midsommar i Storsten - Djupdyk i manlighet och i sjö

På en gård i Storsten utanför Borlänge träffas en grupp vänner för att fira midsommar. Problem med pappor visar sig vara ett förenande drag som för vännerna närmre varandra. Det leder till en djupdykning i manligheten och i en skogssjös svarta vatten. Filmad 19 juni 2009.



På Youtubes hemsida kan du välja en mer högupplöst variant. Dubbelklicka på rutan för att komma dit.